Ris

Tyvärr finns det inget Freetrade-märkt ris. Rismarknaden är fylld av handelshinder där inte minst EU bär en stor del av ansvaret.

De flesta förknippar risodling med länder som Indien, Vietnam, Bangladesh, Thailand, Indonesien och Kina, som är några av världen största risproducenter. Hur kommer det sig då att två tredjedelar av allt ris som säljs inom EU också odlas inom EU?

Den främsta förklaringen till det är att den europeiska risodlingen är subventionerad av EU. Europeiska risbönder får betalt beroende på hur stor odlingsbar mark de har och vad de har producerat historiskt. Idag är ersättningen 177 euro per ton ris.

Risproducerande länder inom EU är Bulgarien, Frankrike, Grekland, Italien, Portugal, Rumänien, Spanien och Ungern.

Men risimporten är också belagd med tull och den firma som vill importera ris från länder utanför EU måste ha en importlicens, och reglerna är olika för olika typer av ris. Det krävs inte importlicens för alla rissorter utan bara för råris, slipat ris, delvis slipat ris och brutet ris.

Nivån på tullen varierar också beroende på typ av ris. Om exempelvis en grossist väljer att importera ett ton malet ris (vitt ris) tillkommer en tullkostnad om 145 euro. Det betyder att vid köp av ett kilo ris i mataffären tar EU ut 1,50 kr i tull.

Normalt sett tillåter EU att utvecklingsländer exporterar varor till unionen tullfritt enligt principen everything but arms, EBA*. Principen säger att fattiga länder ska tillåtas ha tullar på import av europeiska varor men ändå slippa tullar när man exporterar till EU. Syftet är att ge fattiga länder en chans att sälja varor till EU. Det märkliga är dock att det finns ett undantag just för socker och ris. Dessa produkter beläggs med tull i alla fall.

Vad betyder dessa regleringar för utvecklingsländer?

De subventioner som europeiska risproducenter kan ta del av snedvrider konkurrensen på rismarknaden. Subventionen tillåter risproducenterna inom EU att hålla nere sitt pris, kanske stundtals även under sin faktiska produktionskostnad. Detta gör det svårt om inte omöjligt för risproducenter från icke-medlemsländer att effektivt konkurrera på den europeiska marknaden.

Världsmarknaden för ris är mycket problematisk. Ris som odlats med hjälp av subventioner prisdumpas ofta. Det säljs ut till ett pris under marknadspriset. Detta försvårar för små risodlare och länder som inte har råd att subventionera sina risproducenter. EU:s politik med subventioner utgör på så vis ett allvarligt problem för fattiga bönder i länder som Indien och Bangladesh som vill kunna konkurrera med de europeiska risbönderna.

Vad kan man som konsument göra?

Det finns tyvärr inget ris att köpa på marknaden som inte är påverkat av handelshinder. Det du kan göra som konsument är att informera dig om hur rismarknaden ser ut och hjälpa till och arbeta för att subventionerna och tullarna avskaffas.

Du kan också välja att köpa ris som kommer från utvecklingsländer. Då går dina pengar till de risodlare i fattiga länder som försöker konkurrera med de europeiska risodlarna som stöds av EU.

 

* Det finns olika regelsystem för hur utvecklingsländer ska kunna handla med EU. EBA, everything but arms, är en. En annan är GSP, generalised system of preferences, som används för kläder. Båda dessa system bygger dock på idén att utvecklingsländer ska kunna sälja tullfritt till EU men själva kunna ha tullar mot varor från EU.

.