Freetrade utrotar fattigdom

Fortfarande lever alltför många människor i fattigdom. FN räknar med att 1,2 miljarder människor lever på under 1,25 dollar om dagen. För att komma bort från fattigdomen måste länder utvecklas, men utveckling är inte smärtfri.

Många tvekar idag inför att köpa varor som producerats i fattiga länder, eftersom de kan se hur utveckling också innebär slumområden i städerna, miljöförstörelse och usla arbetsvillkor.

Problemen är stora men ett sätt att snabba på utvecklingen är att underlätta för fattiga länder att sälja sina varor till oss i den rika världen. Om varor tillåts flöda fritt över nationsgränserna kan företag i fattiga länder konkurrera med företag i rika länder. Följden blir ökat välstånd.

Tyvärr är världshandeln genomsyrad av tullbestämmelser och snåriga regler. Världshandeln är allt annat än fri. Mäktiga särintressen, både i den rika och den fattiga världen, är rädda för konkurrens, och politikerna har valt att hjälpa dessa istället för dem som behöver arbetstillfällen och varor till rimliga priser.

Vad kan den medvetne konsumenten göra för att stödja den fria handeln?

Det är för att hjälpa dig som konsument som Frivärld har skapat produktmärkningen Freetrade. Tanken är att du som konsument ska kunna välja att köpa varor som importerats utan handelshinder och på så vis stödja idén om att frihandel gynnar ett lands utveckling.

När du köper en vara från ett fattigt land som inte är belagd med tull går en större andel av dina pengar till dem som producerat varan än vad det gör när du tvingas köpa en vara som är belagd med tull. Tullar är avgifter som stater tar ut för att skydda inhemska industrier mot internationell konkurrens. När EU gör detta betyder att unionen skyddar en europeisk industri på bekostnad av en industri i ett fattigt land.

Tyvärr är dock det tråkiga budskapet att det ännu inte finns någon vara som kan klassas som Freetrade. Produktmärkningen ska snarare ses som en önskan om att utvecklingsländerna borde ges en ärlig chans att sälja sina varor till oss helt utan handelshinder.

Frihandel skapar välstånd

Varför är det viktigt att varor får flöda fritt över nationsgränserna? Frågan är inte självklar eftersom världshandeln är kraftigt reglerad. Men erfarenheten har visat att det som regel är bättre att låta företag i olika länder konkurrera med vandra än att försöka styra över produktionen på politisk väg.

Sverige är ett land som idag är rikt, men om vi inte hade kunnat handla med andra länder hade vårt land aldrig utvecklats. Sverige industrialiserades genom att vi kunde sälja trä, pappersmassa, järnmalm och stål till rikare länder som Tyskland och Storbritannien. Senare kom Sverige också att bli ledande i industrinäringar som lastbilar, kläder, fartyg, hushållsmaskiner, kullager och mycket annat. Industrin gjorde Sverige rikt, men om vi inte hade kunnat sälja våra varor utomlands hade vi stått kvar på samma nivå som dagens utvecklingsländer.

Om utvecklingsländerna ska få chansen att växa på samma sätt som Sverige en gång gjorde måste de få chansen att sälja sina varor till oss.

Nationalekonomer talar om att varje land måste få chansen att utnyttja sina ”komparativa fördelar”. Det kan vara svårt att förstå hur ett fattigt land som Etiopien ska kunna konkurrera med Sverige. Men det som händer när länder handlar med varandra helt fritt är att varje land specialiserar sig på olika saker. Idag växer en textilindustri fram i Etiopien. Sverige skulle också kunna producera kläder. Men vi är ännu bättre på utveckla industrirobotar. Resultatet på den fria marknaden blir därför att Etiopien tar hand om textilindustrin medan Sverige tar hand om industrirobotarna. På så vis blir Etiopien och Sverige rikare tillsammans.

Textilindustrin är ofta ett första steg på ett lands utveckling, och just nu genomgår länder som Bangladesh, Indien, Vietnam för att nämna några exempel samma process. Till sist hinner Etiopien och andra fattiga länder ikapp Sverige.

Det bästa exemplet på hur det går till är Sydkorea. För 30 år sedan var detta land lika fattigt som Tanzania. Idag är det lika rikt som Portugal. Och det är ett sydkoreanskt företag som har lyckats konkurrera ut svenska Ericsson och finländska Nokia från mobilmarknaden. Det koreanska succéföretaget Samsung är beviset för att fattiga länder kan utvecklas och tävla med de rika. Men det kan bara ske om vi köper och säljer varandras produkter fritt över nationsgränserna.

Protektionism

Att låta varor flöda fritt har alltid varit kontroversiellt. I alla tider har det funnits idéer om att staten måste skydda olika näringar som inte klarar sig i den internationella konkurrensen. Detta kallas för protektionism.

Protektionismen är stark och grundar sig i att människor är rädda för att företagen i det egna landet ska gå under och att jobbtillfällen ska flytta utomlands. Fri konkurrens betyder alltid att dåliga företag köps upp eller gör konkurs. Detta är en ofrånkomlig del av marknadsekonomin. Vi accepterar detta därför att vi vet att fri konkurrens är något som gynnar alla i längden. Men när konkurrensen kommer från ett företag i ett annat land har vi svårare att acceptera att svaga företag försvinner.

Följden har blivit att det ofta finns ett politisk tryck att införa tullar eller andra regleringar för att skydda det egna landets industrier. Detta tryck kan komma från olika håll. Det kan vara företagsägarna som ser hur deras vinstmarginaler minskar. Det kan vara fackföreningarna som ser hur arbetstillfällen flyttar till låglöneländer. Det kan vara lokalpolitiker som vill rädda byns största arbetsgivare.

I länder med hög korruption blir detta ännu värre eftersom mäktiga särintressen kan muta sig till de regler de vill ha för att skydda just sin näring.

Politiker blir således ofta protektionister och talar om hur viktigt det är att skydda det egna landets industrier från utländsk konkurrens.

Samtidigt finns det också politiker som står upp för frihandeln och menar att den utländska konkurrensen ändå är bra. Det beror på att man vet att protektionism i längden inte lönar sig.

En gång i tiden hade Sverige en stark varvsindustri. Den var världsledande ända fram till 1970-talet. Den kom att utmanas av den japanska varvsindustrin. När detta hände försökte Sverige rädda varvsindustrin med statliga subventioner. Efter ett tag visade det sig att det varvsindustrin var bortom räddning. Idag är varvsindustrin borta, men Sverige gick inte under som land för det. Det enda som hände var att skattebetalarna tvingades lägga ut miljarder på att skydda en industri som borde ha avvecklats.

Felet med protektionism är att det skyddar näringar som inte är effektiva. När rika länder bedriver en protektionistisk politik betyder det att länderna skyddar sina egna olönsamma industrier mot konkurrens från lönsamma företag i fattiga länder. Detta är i grunden en orättvis politik eftersom den inte ger fattiga länder chansen att konkurrera på lika villkor.

Fattiga behöver också billiga importvaror

Frihandel handlar inte bara om att ge företag i fattiga länder chansen att konkurrera på rättvisa villkor. Det handlar också om att ge fattiga människor tillgång till billiga importvaror.

Människor i utvecklingsländer är precis som alla andra konsumenter. De behöver kunna köpa mat, kläder och även elektronik som mobiltelefoner.

Inget land klarar av att producera alla varor som behövs helt självt. Alla länder importerar varor. Men handelshinder skapas för att minska handeln. Tullar och regleringar finns för att skydda inhemska industrier mot handel. Följden blir dyrare importvaror.

Här kan Sverige återigen användas som exempel på ett land som alltid varit frihandelsvänligt. Detta har vi till stor del arbetarrörelsen att tacka för som alltid har menat att arbetare ska ha en möjlighet att kunna köpa billiga varor utomlands ifrån. Ofta har detta gällt jordbruksprodukter eftersom man har velat se till att basvaror som livsmedel ska vara billiga.

Tullar, subventioner, regler

Det är protektionismen som gör att handeln i världen inte är fri. Den kommer främst till uttryck genom att länder belägger varor med tull, men lika vanligt är att länder också försöker skydda olika industrier med hjälp av subventioner, regler och krav på särskilda standarder.

Exempelvis har EU omfattande subventioner för att hålla liv i jordbruksindustrin. Detta får till följd att jordbrukare utanför EU har svårt att konkurrera med de europeiska bönderna. När europeiska bönder riskerar att slås ut i den internationella konkurrensen räddas deras företag av ekonomiska bidrag från EU.

Ytterligare ett exempel på handelshinder är de många regler som sätts upp. Exempelvis måste kläder vara märkta med ursprungsland beroende på att länder har olika tullsatser gentemot varandra. EU har olika handelsavtal med olika länder. För att företag inte ska kunna skicka kläderna till det land med mest gynnsamma regler innan de skickas till EU måste kläderna ursprungsmärkas. Allt detta skapar en omfattande byråkrati.

Metoderna för att förhindra den fria handeln är många. Endast fantasin sätter gränser för vad som är möjligt.

Vad kan du som konsument göra?

Tyvärr finns ännu inga Freetrade-märkta produkter. EU-länderna har skapat en tullunion mellan sig. Varor flödar fritt inom Europa. Men utvecklingsländerna ligger i andra delar av världen. EU arbetar med att reducera handelshinder men det är långt kvar innan vi kan handla fritt med de fattiga länderna.

Handelsregler bestäms på politisk väg och därför är det svårt att som konsument göra handeln friare genom att välja vissa varor.

Däremot kan du som konsument ändå göra kloka val när du handlar som hjälper fattiga länder att utvecklas. Exempelvis kan du välja att köpa varor som kommer från utvecklingsländer. Du kan välja att köpa kläder som är producerade i Bangladesh istället för i Borås.

Viktigast är dock att du som konsument är medveten om hur mycket politiska regleringar det är som ligger bakom de varor som du köper, och stöder arbetet för att reducera mängden handelshinder i världen. Genom att göra andra uppmärksamma på hur viktig frihandeln är, och hur destruktiv protektionismen är, kan du bidra till att ge fattiga länder en chans att utvecklas.