Christofer Fjellner

Europaparlamentariker (M)

 

Frihandelsargument tenderar att ibland handla mycket om siffror och prognoser. Om man bortser från hårda fakta, vad skulle du säga är det tyngsta moraliska argumentet för frihandel?

– Jag kan komma på två moraliska skäl till varför frihandel är bra. Dels tänker jag att frihandel är ett naturtillstånd, en ursprungsidé. Allt annat är en begränsning av det naturliga. Det borde vara frihandelskritikerna som bättre motiverade varför politiska gränser ska få hindra människan att bestämma vart hon vill resa, arbeta, bo eller vem hon vill handla med. Dessutom har ingen enskild politisk händelse har skapat så mycket välstånd som frihandel.  Överallt där man river ner hinder blomstrar samhällen.

Frihandel upplevs ofta som storpolitik. Om man är ung, politiskt intresserad och tycker att frihandel verkar vara en bra grej, både för rika och fattiga länder, finns det då något man kan göra för att påverka beslutsfattarna i rätt riktning?

– Ett sätt att påverka kan vara att engagera sig i debatten om lokalproducerade varor, och kanske fråga sig ifall den inte genomsyras av ett visst mått av unken nationalism. Det sägs ofta att svensk kvalitet är överlägsen men i mitt arbete träffar jag belgare som hävdar att belgiska produkter är bäst, och italienare som säger att italienska produkter är bäst. Det behöver inte vara en självklar sanning att närproducerat alltid är rätt, inte ens ur miljösynpunkt. Det tycker jag är något som unga borde börja ifrågasätta mer.

Hur skulle du säga att frihandel påverkar demokratiska rörelser?

– Slutna länder har större möjlighet att förtrycka och begränsa sin befolkning. Sunt förnuft säger då att öppenhet och utbyte borde vara det första steget mot demokrati. Isolering har mig veterligen aldrig lett till yttrandefrihet och respekt för mänskliga rättigheter. Jag tror att i ett land som Kuba skulle människorna där verkligen ha nytta av Coca-Cola, CNN och Netflix. Inte på grund av produkterna i sig, utan för öppenheten som möjliggör importen av dem.

Du är ju för ett frihandelavtal mellan EU och USA. Frihandelskritiker menar ofta att detta är något som är konstruerat för att göra rika bolag ännu rikare. Hur skulle du säga att ett transatlantiskt avtal istället skulle kunna hjälpa vanliga människor i fattiga länder?

– Det kanske viktigaste bidraget ett frihandelsavtal mellan EU och USA skulle komma med är att skapa mer likhet inom massa olika områden. Ta till exempel det här med elektronikexport. Idag behöver ett företag ha olika färger på en viss kabel, beroende på om produkten är tänkt för den amerikanska eller den europeiska marknaden. Visst, för ett stort företag är det här inget större problem. De har råd att göra de här anpassningarna. Men för ett litet företag, säg i Bangladesh, är det väldigt svårt bara det att ta reda på vad som gäller, än mer att anpassa en produkt till olika marknader. Det här är företag som ger fattiga människor jobb. Om de går omkull för att de inte kan anpassa sig till olika regler, vad händer då med de anställda? Men viktigare än varors rörlighet tycker jag är människors rörlighet. Om man vill testa att arbeta i ett annat land så borde man åtminstone ges möjligheten att försöka.

Foto: Peter Knutson