Anja Vanhatalo

Masterstudent i internationell ekonomi vid Handelshögskolan i Stockholm, författare till Frivärld-rapporten ”Frihandel med två vinnare”.

Du har precis författat en rapport för Frivärlds räkning, med titeln ”Frihandel med två vinnare – Hur EU kan hjälpa Afrikas utveckling och samtidigt tjäna på det”. Hur kommer det sig att denna rapport kommer just nu?

– Eftersom EU och USA håller på att förhandla om ett nytt handelsavtal har ämnet frihandel uppmärksammats. Samtidigt sker det just nu minst lika betydelsefulla förändringar inom handelsområdet mellan EU och Afrika men tyvärr uppmärksammas det inte alls på samma sätt. Givet den starka tillväxten i flera afrikanska länder kommer handelsrelationerna mellan EU och Afrika att vara mycket betydelsefulla för framtiden. Under 2014 har samtalen mellan EU och Afrika bjudit på en intressanta nyheter. EU har slutit flera handelsavtal med afrikanska regioner men samtidigt har man också höjt tullarna mot enstaka afrikanska länder. Det här är ett ämne som förtjänar mer uppmärksamhet – det påverkar hela den afrikanska ekonomin.

Vad skulle Afrika, och framför allt afrikanerna, tjäna på frihandel med EU?

– Frihandel handlar om så mycket mer än att slopa tullavgifter, exempelvis kan gränspassager underlättas och investeringar göras säkrare . Även om satsningarnas huvudsakliga syfte är att stimulera handeln kommer det också befolkningen till del – både materiellt och symboliskt. Att Kina bygger vägar i Afrika är exempel på en sådan sak. Alla i samhället har stor nytta av ordentliga vägar. Trots att Afrika på många sätt är på frammarsch så lever varannan person fortfarande i fattigdom. De behöver den tillväxt och samhällsutveckling som hör samman med ökad handel.

Vad händer om EU i framtiden inte tar tillfället i akt att säkerställa generösa frihandelsavtal med Afrika?

– Afrika vill ha utveckling och de vill ha det nu. Men de vill också ha någon som tror på dem. Medan EU håller sig avvaktande flyttar länder som USA och Kina fram sina positioner. Det är fortfarande förenat med risker att investera i Afrika, men andra aktörer har visat sig mer villiga än EU att ta den risken. Kina är ett tydligt exempel, förutom att vilja dra nytta av Afrikas stora naturresurser ser de också potential i den stora unga arbetsföra befolkningen, och den växande och köpstarka medelklassen. Tiden när Afrika snällt väntar på EU är förbi. Och EU har helt enkelt inte råd att missa den här chansen.